bye thy

"Hjälp jag heter Zbigniew" är en delvis självbiografisk roman, med Zbigniew Kuklarz som protagonist. Handlingen tar sin plats på en födelsedagsfest i familjen Kuklarz radhus i en av Stockholms gråaste förorter, Haninge, för huvudpersonens syster Agnieszka som fyller jämt. Hela den polska familjen, till och med släktingar från Warszawa, är på plats för att fira födelsedagsbarnet på bästa polska sätt, genom en rejäl vodkafylla. Polska sånger, som tar familjen tillbaka till barndomen, blandas med allehanda konflikter som bubblar upp till ytan. Dramatik, känslor som inte får kännas, stolthet och mellanförskap är ord som beskriver romanen väl. Zbigniew, den svenskaste i sin familj, men den mest polska i Sverige, berättar sin familje- samt livshistoria på ett humoristiskt sätt fast med allvarets ständiga närvaro. Han sammanfogar dåtid med nutid, ger djupare mening åt händelser som sker under kvällen med minnen från tider som flytt.

Verkets grundtanke är att beskriva känslan av utanförskap och hur detta påverkar en som person. Zbigniew känner ett utanförskap i egenskap av att vara polack, att ha ett namn som inte klingar svenskt samt att ha föräldrar som bryter ganska grovt då de talar. Det stora problemet för honom är att han inte heller uppfyller normerna för hur en polsk man ska bete sig och vara. Han tar inte mycket plats, är känslig och ganska mesig vilket är egenskaper som en polsk man inte ska ha. Allt detta leder till att han hamnar i kläm mellan den svenska samt den polska identiteten och känner sig rotlös i sitt jag och vem han är. Begreppet mellanförskap nämns i boken och är i mitt tycke en bra beskrivning på situationen han befinner sig i. Han finner sina föräldrars försök att tala svenska som pinsam, samtidigt som han söker efter en stolthet över sitt polska ursprung. Han vill inget hellre än att vara svensk, men värjer sig emot sina typiskt svenska beteenden.

Känslor är det andra temat i boken. Som barn fick Zbigniew lära sig av sina föräldrar att inte gråta. Han känner sig känslomässigt störd i och med att han inte kan visa sina känslor utan bara skjuter bort dem. Vidare beskrivs en teori om att polska män är aggressiva och att det är den enda känslan de egentligen känner till och som är det enda känslouttryck som är socialt accepterat att visa. Kuklarz menar alltså att det ligger i den polska kulturen att män redan från barnsben inte tillåts visa sina känslor och att det är därför alla känslor senare i livet väller fram genom vredesutbrott. Hela livshistorien som Zbigniew under kvällens gång återberättar handlar om just dessa teman. Det är de två aspekter som har färgat honom mest och påverkat honom under hela hans liv samt gjort honom till den person han är idag.

Budskapet är att berätta sin tragiska men humoristiska familjehistoria och samtidigt belysa samhällsproblem och sitt mellanförskap. Författaren vill med romanen dela med sig av sitt liv och budskapet som ovan nämnt. Det handlar om identitet, att vara svensk och om hur en kultur uppfostrar halva sin befolkning till att inte visa känslor. Syftet med att läsa boken är att förstå polackers situation i Sverige och hur det är att leva ett helt liv i ett mellanförskap.

Genomgående har boken ett orsaks- och konsekvenstänk. En händelse som att Zbigniews pappa får grova epilepsianfall av ilska får honom att tänka tillbaka till sin barndom, söka efter liknande händelser samt även hitta orsaker till varför hans pappa reagerar som han gör. Allt grundar sig förstås i känslor, att pappan aldrig fått visa några andra känslor än ilska och aggressivitet vilket gör att han tar ut sin sorg och andra svåra känslor genom detta. Det är så klart inte bara pappan som befinner sig i denna situation. Zbigniew beskriver detta som ett stort problem för en stor del av de polska männen just för att deras kultur hindrar dem från uttrycka de känslor de har. Författaren vill med sitt verk förmedla detta starka budskap om att känslor måste få kännas och att man inte ska begränsa sina känslor för att det annars får oönskade konsekvenser. Zbigniew tycker sig förstå sig på normer och hur de påverkar människorna runt omkring dem. Trots detta är han själv väldigt bunden till normerna och kan till exempel därför inte gråta framför andra då det finns för mycket skam för en polsk man i gråten.

Språket är roligt och lättsamt, förmodligen för att balansera upp stämningen i den stundtals tragiska boken. Som andra generationens invandrare bryter han med den svenska språknormen och väljer att blanda in ord från sitt modersmål, vilket gör att språket matchar bokens handling ännu mer. På något sätt blir språkväxlingen ytterligare en dimension som förklarar och visar det polska som varit ständigt närvarande samt influerat honom under hela hans liv. Vardagliga ord används också vilket bidrar till att boken blir mer lättläst. Boken består av dialoger mellan familjemedlemmarna liksom historier från barndomen. Författaren har valt att låta situationerna inom familjen, samt från barndomen, tala för sig själva snarare än att han beskriver dem. Handlingen blir i och med detta mer levande och boken blir mer intressant att läsa.

Hjälp jag heter Zbigniew kan jämföras med andra verk skrivna av personer med utländsk bakgrund, därbland "Ett öga rött" av Jonas Hassen Khemiri som båda bryter med de språkliga normerna. Inblandningen av egna ord, i Hassen Khemiris fall förortsslangen och för Kuklarz de polska orden, som symboliserar varitfrån de kommer. Handlingarna skiljer sig sedan åt, men bottnar båda i utanförskapets skugga.

Jag tyckte om boken väldigt mycket. Handlingen är väl genomtänkt och uppbygd på ett sådant komplext sätt att man bara kan ana hur mycket arbete det måste ligga bakom den. Det märks även att författaren har skrivit om något som ligger honom nära om hjärtat, en sådan inlevelse går inte att få annars. Zbigniew Kuklarz valde precis rätt utgångspunkt för att berätta sin historia, en skildring av en ung man som är stolt både över att vara polack samtidigt som han skäms över det och gör vad som helst för att smälta in in det svenska samhället.