bye thy

 Boken har återkommande motiv som utanförskap, men även gemenskap. I egenskap av att vara en polack i Sverige med ett slaviskt namn har Zbigniew utsatts för många obekväma situationer, som han skulle sluppit om han inte var polsk. Hans dåliga självförtroende är återkommande, ett självförtroende som verkar ha påverkats av känslan av utanförskap. Gemenskapen finner han inom sin familj och med andra polacker. Känslan av att inte höra hemma någonstans är likaså den tydlig. När Zbigniew reser till Polen med familjen i sin tonår känner han sig som svensk, men när han är i Sverige är han polack. För att beskriva hans situation används begreppet mellanförskap, som anspelar på ett utanförskap mellan olika identiteter.

 

Språket är lättsamt samt roligt. Inslag av polska ord sker ofta, vilket det kan finnas olika anledningar bakom. Antingen vill han förtydliga sin roll som polack genom att använda polska ord alternativt introducera läsarna till det polska språket och således göra romanen mer äkta och geniun genom att presentera samt använda familjens vardagliga språkbruk. Flerspråkiga personer tenderar ofta att blanda mellan språken, ibland utan någon speciell anledning, men ibland för att vissa ord beskriver en känsla eller en situation bättre på ett visst språk. Tänk er själva om du och en kompis pratar engelska med varandra. Ni ska på restaurang och köpa mat, och du känner att du vill ha lagom mycket mat. En motsvarighet med samma innebörd till lagom finns inte på engelska, så att förklara hur du vill ha det växlar du språk till svenska för att säga lagom och sedan kanske ni väljer att fortsätta prata engelska med varandra. Ytterligare en motivering för språket är att Kuklarz vill belysa sin tvåspråkighet. Allvar blandat med skämtsamhet är vad hela boken går ut på. Författaren har skrivit boken på ett smart sätt genom att göra den lättsam och rolig samtidigt som den tar upp seriösa problem. Således blir det lättare att ta sig genom historian, känna med de sorgliga stunderna samtidigt som en kan skratta åt det. 

 

Jag får en känsla av att språket i boken och dess huvudteman samt motiv hör ihop. Genom att använda inslag av polska blir det mer beskrivande och man får större känsla för Zbigniews liv. Språket hjälper till att visa utanförskapet som skapas om man inte kan tala det rätt osv. Protagonisten Zbigniew Kuklarz innehar berättarperspektivet i boken. För det mesta är den skriven i jag-form, men i de stunder Zbigniew sak berätta historier om de olika personerna blir det ur ett tredjepersonsperspektiv.