Bild på en lila hibiskus. KÄLLA: https://pixabay.com/p-266540/?no_redirect
Det första jag kände angående detta projekt är hur roligt det känns att faktiskt få läsa en bok som jag faktiskt är intresserad av. Vid tidigare tillfällen har jag känt att det varit en börda med en bok, som ett extra stressmoment som en skjuter upp vilket alltid slutar med att hela boken läses ut kvällen innan. Lila hibiskus handling drar mig liksom rakt in och det känns som att jag är hemma hos Kambili, huvudpersonen.
Det fanns ingen laglig bild av omslaget att ta från Google, så jag hänvisar till tidigare inlägg där jag och Tor håller upp varsitt exemplar av boken. Omslaget är lila och det står en person under ett paraply, troligtvis är det huvudpersonen som porträtteras. Hon står med en vit klänning under ett vitt paraply vilket kan symbolisera oskuldsfullhet. Hennes ansiktsuttryck är bekymrat och utstrålar en känsla av osäkerhet. Vitt är i många kulturer en oskuldens färg och en god kristen som Kambili är ska vara oskuldsfull.
Titeln Lila hibiskus är skriven med stora vita bokstäver ungefär i mitten på framsidan. På baksidan finns det ett väldigt fint citat som förklarar titeln. "Men det är också en historia om hur kärlek och förhoppningar kan växa där man minst anar det, liksom en lila hibiskus med sin starka doft av frihet kan slå rot och växa bland den vanliga röda." Jag tolkar det som att hibiskusen är en symbol för frihet från sin fader som styr familjen och terroriserar deras tillvaro. Ovan titeln finns det en ganska otydlig bild av ett krucifix som antagligen vaktar över familjen och är en symbol för deras starka katolicitiska tro.
Det är svårt att hitta speciella tidsmarkörer för när denna bok utspelar sig, men jag gissar sent 80-tal eller tidigt 90-tal då Ngozi Adichie själv var i samma ålder som huvudpersonen. Fadern i familjen, Eugene Achike jobbar på en tidning och har makt, vilket tyder på att boken utspelar sig i en tid då tidningar fortfarande var stora och många läste dem.
De första tio sidorna utspelar sig i en hemmamiljö som är problematisk. Pappan har ett gott rykte utanför hemmet i och med sitt jobb och sitt arbete för kyrkan, men inom hemmets murar är det inte alls lika fridfullt. Han tjänar bra med pengar så att barnen kan gå i fina skolor och han donerar mycket pengar till välgörenhet, men det är mycket han gör som inte är lika bra. Jaja, broder till Kambili retar upp pappan genom att vägra ta nattvarden i kyrkan vilket resulterar i ett raseriutbrott utan dess like där han kastar mässboken mot Mama Beatrice fina figurinskåp som hon håller så kärt.
“Jag sträckte mig snabbt efter glaset och tog en klunk. Det smakade vattnigt. Men jag ville verka ivrig; om jag pratade om hur gott den smakade skulle Papa kanske glömma att han inte hade bestraffat Jaja ännu.” Citatet beskriver hur de gör allt för att Papa ska komma på annat humör och inte straffa sonen. Det tyder på hans hårda straffmetoder skadar hela familjen och gör miljön hemma osäker.
